Sköldar i båtgravarna i Valsgärde

I båtgravarna i Valsgärde och Vendel förekommer sköldar i såväl vendeltida som vikingatida gravar. Det är dock framför allt de vendeltida sköldarna som har en karaktären av att vara praktsköldar. Sköldarna är tillverkade av trä som klätts med läder och många av dem har beslag på såväl fram- som baksida. I första hand är det framsidan som är dekorerad. Dels finns i mitten en så kallad sköldbuckla som skyddar det uttag för handen som finns på skölden. Sköldbuckland är tillverkad av järn men ofta klädd med mösterpressade bronsbleck som kan vara förgyllda.  Längs sköldkanten finns oftas både ett rent kantbeslag som löper längst kanten och rena dekorationsbeslag som sitter innaför detta. Själva slölden täcks ibland av olika slags beslag, inte sällan bandformiga. Beslagen är i allmänhet tillverkade av järn men täckta av mönsterpressade, ibland förgyllda bleck. Dekoren på blecken är utförd i någon av de djurornamentikstilar som var populära under vendeltiden.

En intressant detalj vad gäller sköldarna i de vendeltida båtgravarna är att de är fler än en. Upp till tre sköldar kan förekomma i en och samma grav trots att en krigar bara kan ha använt sig av en sköld åt gången.

Detaljer av sköldar från några av de vendeltida båtgravarna i Valsgärde samt en bild från utställningen på Museum Gustavianum med skölden från båtgrav 7. Foto Gabriel Hildebrand speciellt för boken Krigarna från Valsgärde.

Snabelbägare – vendeltidens märkliga glasbägare

En förhållandevis vanlig form av glasbägare under vendeltiden var de så kallade snabelbägarna, en närmast konisk bägare med liten fot och mycket karaktäristiska ”snablar” som dekor på utsidan. Den här sortens bägare förekommer i en mängd olika färger: mörkblå, gröna, turkos etc. Formen och längden varierar också. Det finns bägare som är förhållandevis små och några enstaka riktigt stora. I de uppländska båtgravarna i Valsgärde och Vendel har flera välbevarade snabelbägare hittats.

Snabelbägaren i grav 5 i Valsgärde är smaragdgrön och har inslag av rött i sig. Foto Gabrien Hildebrand för ”Krigarna från Valsgärde”.

SPILLINGSSKATTEN: världens största vikingatida silverskatt

Gotland är känd för alla sina silverskatter från vikingatiden. Och från ön kommer världens största silverskatt: Spillingsskatten. Silvret i den väger sammanlagt 66 kilo och består av en blandning av smycken och mynt. Bland de senare finns en raritet: det så kallade Mosesmyntet. Läs mer om det och själva skatten i min artikel om den som jag skrivit och som publicerats i Kvällsstunden: Den stora Spillingsskatten

De tre Lunda-gubbarna – en med museivärldens snyggaste rumpa?

Just nu pågår en tävling på internet om museivärldens snyggaste rumpa. Historiska museets bidrag är bland annat en av de tre så kallade Lunda-gubbarna som hittades i Lunda utanför Strängnäs i början av 2000-talet. De tre figurerna dateras till vendeltiden, förmodligen tiden någon gång mellan 550 och 650 e.v.t. Trots det lilla formatet, den största är något mer än tre centimeter lång, finns många detaljer återgivna. Intressant nog är alla tre nakna och två av dem ser ut att kunna vara fruktbarhetsgudar. I alla fall om man får döma av deras kön som är så tydligt avbildatde. Andra detaljer är händerna och frisyrerna. Och en av de tre har till och med ett bälte på sig. Trots att han i övrigt uppenbarligen är naken.

Vill du veta mer om de tre små figurerna från Lunda kan du läsa om dem bland annat i Det förflutnas ansikten.

Den figur som nominerats från Historiska museets sida är förövrigt den i mitten.

Det är den här figuren (bilden ovan och nedan) som nominerats från Historiska museets sida som museivärldens snyggaste rumpa.

De tre figurerna från Lunda utanför Strängnär. Foto Gabriel Hildebrand, Statens historiska museum.